Medium.com

Subscribe to Nyhetsflöde Medium.com Medium.com
Stories by Janne on Medium

URL: https://medium.com/@lancefestivalen?source=rss-eff83a9736e6------2

Uppdaterad: 20 timmar 8 minuter sedan

Sex reflektioner

1. Plötsligt blev viktigare att visa att en varken står med den religiöst ursäktade våldsideologi som IS/DAESH representerar, eller den politiskt ursäktande våldsideologi som NMR representerar.

2. Jag har påpekat det tidigare, men jag tror att observationen att grupper som de två på bilden har allt gemensamt, utom just de ursäkter de anger för sitt beteende, nu kommer att göras av ännu fler. De inlägg som skrevs igår med andemeningen “vad var det vi sa?” från individer med åtminstone en halv fot i NMR’s föreställningsvärld visar på en sinnessjuk skadeglädje över ett fruktansvärt våldsdåd på samma sätt som varje rasistisk våldsdåd resulterar i exakt samma skadeglädje hos de med åtminstone en halv fot i IS’ föreställningsvärld.

3. An av anledningarna till att vi valt att leva i en sekulär stat är vetskapen om att politiserad religion är som att leka med elden. En gudstro kan vara som en värmande, ljusbringande brasa i ett annars kallt och mörkt rum, men i det ögonblick man försöker tvinga den på någon annan riskerar man att bränna ner allt. Det visar IS/DAESH med extrem tydlighet.

4. Nationalism är en politisering av nationen. Nationen är den plats du kallar “hemma”, och hemma är också som en värmande, ljusbringande brasa i ett annars kallt och mörkt rum. Och liksom religionen riskerar nationen att bränna ner allt i det ögonblick den politiseras och övergår i nationalism. Det visar NMR med extrem tydlighet.

5. Idag väljer jag att personligen markera att varken religion eller nationalism hör hemma i ett fungerande demokratiskt välfärdssamhälle där principerna om alla människors lika värde och grundläggande rättigheter utgör bärande, idémässiga pelare. Vi har en medborgerlig skyldighet att inte på något plan tolerera rörelser som IS/NMR och därtill en moralisk plikt att i möjligaste mån undvika att rösta in partier som avser upplösa avstånden mellan stat och religion eller mellan stat och nation — för varje steg i den riktningen ökar sannolikheten för att fler incidenter som den i Stockholm igår (den 7/4) eller den i Trollhättan (den 22/10 2015) kommer att inträffa.

6. Sverige är tryggt. Representanterna för IS/NMR i Sverige är få, sett till såväl antal som andel av befolkningen. Men de är inte ofarliga. Och i vår retorik när vi reagerar på händelser som t.ex. den i Stockholm, eller oroligheter i förorten, eller trakasserier av kvinnor i slöja eller egentligen vad som helst där det kan uppstå en dimension av “oss & dem”. vad beträffar religion eller etnicitet/kultur, så måste vi bli bättre på att väga våra ord. Inte för att tassa på tå eller vara “pk”, utan för att de här individerna läser vad vi skriver och agerar utifrån det — enligt sin egen, sjuka och våldsbejakande logik. En rå ton ger ett rått samhälle. Vi vet det nu.

(Bilden lånad av Vardagsrasismen.)

Sex reflektioner was originally published in Tal till nationen on Medium, where people are continuing the conversation by highlighting and responding to this story.

The kulturell appropriering of Peter Springare

Någonstans ligger väl ändå smärtgränsen, tänker jag.

Precis i början, när Peter Springare skrev sin första, ökända status på Facebook var det ändå tvetydigt vad han menade. Det gick absolut att tolka främlingsfientligt — om det var det man ville göra, om det var det man var. Men möjligheten fanns fortfarande att tolka hans frustration och trötthet på ett mer välvilligt sätt. Typ, “varför gör igen någonting? Varför ser vi inte bristerna i integrationsförfarandet och löser dem?”

Han skrev dessutom en följande status där han underströk att han inte ville förknippas med främlingsfientliga eller rasistiska åsikter. Tvärtom, skrev han, var han “för invandring och mottagande av asylsökanden under ordnade och strukturerade former”. Vidare menade han att det egentliga problemet är att det görs för lite för att stävja kriminaliteten i just gruppen invandrade, eller som han själv uttrycker det: “Detta är inte att hänga ut invandrare och asylsökanden som kriminella. Detta är att värna dessa grupper och alla andra icke kriminella som bor och verkar i detta land. Återigen; Det handlar om invandrad kriminalitet och invandrade kriminella. Inte om invandrare/asylsökande som grupp.” Han talar också om “(d)en försvinnande lilla del av alla invandrare som är kriminella” (här). Och det finns mer exempel där Springare uttrycker sitt stöd för invandring/invandrade och kritik mot rasism/fascism (t.ex. målar han upp en närmast motsatt bild av historierna om den nedtagna anti-SD banderollen och hans inställning till rom-registret)

Det hade kunnat stanna där. I hans försök att mota rasist-Olle i grind. Men så blev det inte. Istället målades han in i ett hörn av de som valde att göra den främlingsfientliga tolkningen. Igen tilläts de ta över tolkningsföreträdet i debatten (inte ens Springare lyckades ta tillbaka det, vare sig i det där följande inlägget eller senare), varför vi som argumenterar mot främlingsfientlighet och rasism förstås tvingades bemöta Springare utifrån den främlingsfientliga tolkningen, snarare än den välvilliga. Och steg för steg knuffades Springare över gränsen från det klumpigt formulerade försöket till att inleda en nyanserad diskussion kring kombinationen invandrare och kriminalitet (som i förlängningen kunnat bli till fantastiska, konstruktiva diskussioner om integration och segregation och strukturell rasism) till ett allt mindre nyanserat och istället allt tydligare ställningstagande för den sida som tydligast bejakat hans inlägg — de främlingsfientliga och rasistiska krafterna.

Och, nej, det gör fortfarande inte Springare till rasist (eller fascist), men det gör att han i allt större utsträckning approprierar den kulturen i sin argumentation och språkbruk. För det är där han omfamnas.

Gruppen i hans namn, “Stå upp för Peter Springare” hade även den kunnat vara den kokande diskussionskittel där konstruktiva idéer och frågor om integration och solidaritet fått dominera, men trots de intentioner som står att läsa i gruppen beskrivning (“Vi tillåter ingen rasism eller ironi med avsikt att åstadkomma detsamma. Vi förbehåller oss rätten att radera inlägg vi anser kan tolkas negativa i sak eller kontext. Vi förbehåller oss rätten att radera diskussioner gällande religion då de oavsett sanningshalt kan användas till att stigmatisera grupper av människor på ett negativt sätt på samma vis som rasism vänder sig mot etnicitet. Vi använder oss inte av personangrepp hatkommentarer eller respektlösa kommentarer. Utan har en vänlig ton och respekterar varandra. /…/ Trolltrådar raderas och blockas utan förvarning.”) utgörs majoriteten av inläggen och kommentarerna av såväl “rasism eller ironi med avsikt att åstadkomma densamma” (en bra formulering, för övrigt!) som inlägg om religion som “på samma vis som rasism vänder sig mot etnicitet” samt inlägg eller kommentarer där “personangrepp, hatkommentarer eller respektlösa kommentarer” är regel, snarare än undantag.

Givet, med elva administratörer och, enligt admin Patrik Marmström, “ca 1.000 inlägg per dag och i snitt 50 kommentarer per inlägg” — alltså ca 5 000 potentiella regelbrott att granska/administratör — dagligen — är det förstås ett digert arbete att hålla gruppen ren. (Att Marmström själv på sin privata facebook-sida delar inlägg av typen “LUF vill släppa på nolltoleransen mot narkotika. Tror de tänker på de som tuggar kath.”, “EU fyller 60 år. Hur många fler årsdagar firas om Turkiet öppnar kranen till Europa?” eller “Stå upp för alla ensam-kommande. Låt dem återvända till sina längtande föräldrar i hemlandet.” kan förstås ses som symptomatiskt för hur han själv ställer sig till gruppens regler och påverkar sannolikt hans omdöme när det gäller att t.ex. bedöma om ett inlägg är ironiskt med avsikt att åstadkomma rasism.) Det jag menar är alltså att även om det finns tecken som tyder på att själva admin-gruppen är splittrad vad gäller gruppens regler, så är det ändå inte rimligt att hålla dem fullt ansvariga för det som skrivs och delas.

Men i den här gruppen känner sig människor välkomna att skriva saker som bl.a. “hat mot invandrare och rena uppviglingar till våld och etnisk rensning” (ETC). Här är det “ok” och uppskattas t.o.m. att inte gilla invandrare och/eller muslimer, eller att hänvisa till regeringen som “den röd-gröna smörjan” o.s.v. Trots att det inte ens har med gruppens syfte att göra, och trots att inläggen uppenbart bryter mot gruppreglerna postas de ändå där.

Väldigt få inlägg handlar om det jag upplevde var Springares egentliga fråga; hur vi löser problemet med invandrades överrepresentation i brottsstatistiken. Istället diskuteras frågan hur vi löser problemet med invandrare överhuvudtaget. Det är något helt annat och representerar en helt annan syn än den Springare gav uttryck för i början. Återigen ser vi en slags kulturell appropriering av det slag som drabbade Springare — där “stå upp…”-gruppen idag står upp för något helt annat än vad Springare ursprungligen ville få oss att stå upp för.

Jag anser att Springares ursprungliga fråga är befogad. Det är ett stort problem att en viss andel invandrare faller in i kriminalitet efter att de kommit till Sverige. Det måste förstås redas ut och vi behöver lösningar. Ett sätt är t.ex. att etablera en delegation mot segregation. Var den satsningen landar återstår förstås att se, men jag tror den i alla fall utgör en rörelse i rätt riktning.

Hursomhelst tror jag i alla fall det bästa vore om alla som var intresserade av att diskutera detta på konstruktiv väg lämnade “Stå upp…”-gruppen till sitt öde och tog diskussionen på en annan arena, där man slipper navigera mellan en ständig flodvåg av rasistiska och fascistiska propåer. Det stjäl både fokus och energi.

Originally published at http://www.lancefestivalen.se/node/166.

The kulturell appropriering of Peter Springare was originally published in Tal till nationen on Medium, where people are continuing the conversation by highlighting and responding to this story.