Mina Memoarer

Det här är mina memoarer. Ytterligare ett överambitiöst bygge som aldrig kommer att slutföras.

Tema: 

Jag ser (äntligen) på livet i Blurayformat (igen)

Jag ser laptopskärmen tydligt framför mig. Det är första gången på mycket länge jag kan göra det. Mina nya - första - glasögon har hämtats hos optikern och sitter på plats. Jag har antagligen burit på mitt brytningsfel hur länge som helst och hade det inte varit för den gratistest jag gjorde för lite mer än ett år sedan, hade jag kanske fortfarande suttit och kisat mot skärmen med huvudet någonstans ovanför tangentbordet utan att reagera med mer än viss irritation över tingens ordning.

Det första den där tjejen som gjorde gratistesten, där man tittar in i en slags dator, sade till mig när hon läst av resultatet var:

"Tycker du att du ser bra?"

Och det hade jag väl ändå tyckt. Någorlunda, i alla fall. Fram till just då. Sedan tog det ett år innan jag gjorde om testen på riktigt, fick min astigmatism bekräftad och valde bågar o.s.v.

Faktum är att just nu känns de där tretusen kronorna som en billig investering. Trots att perspektivförskjutningen gjorde att jag kände mig en halvmeter kortare när jag promenerade till bussen. Att jag rev ner grejer från hyllorna på ICA som ett annat fyllo. Att jag fick klättra ner från trottoaren när jag skulle över vägen. Och sjösjukan när jag rör mig eller blicken.

Just nu har min syn gått från DVD till Bluray. För att göra en jämförelse som går att förstå.

Nyckelord: 

Obi-Jan?

Obi-Wan Kenobi godkände min vänförfrågan på Facebook. Det är stort på nåt sätt. Även om han förvisso inte hade mycket val. Se bara hur det gick för Anakin Skywalker när Obi-Wan behandlade honom lite sådär avvisande. Tjopp, tjopp så tog han livet av varenda jedi-barn han kunde hitta. Jag har i och för sig inget lasersvärd eller ens en sån där morgonrock de säljer på CoolStuff, men det hindrar förstås inte att jag ändå anammar andemeningen i att döda jediriddarnas framtid.

(Jag skulle här kunna göra en koppling mellan Anakin Skywalker och Anders Behring Breivik, eller snarare socialdemokratin och jediorden, men bådadera känns både onödigt och osmakligt - inte minst när jag framledes skall se Star Wars-filmerna och får serverat Obi-Wan Juholt vs. Darth Reinfeldt för mitt inre. Så det hoppar vi över.)

Fast ändå, Med Moderaterna som det nya arbetarpartiet, och Darth Reinfeldt som socialdemokrat innerst inne... Men vem ska då den onde kejsar Palpatine representera?

Nä, nu blev det rörigt...

Obi-Wan Kenobi. Vi satt där, vi lärlingar ("padawan" om det skall vara noga), och sög i oss av jedi-hemligheterna. Anammade förstås gärna yttre attribut - det är ju till viss del en image förknippad med att vara jediriddare. Man ska helst vara på ett visst sätt. Man ska också gärna ha ett bra namn. Som Obi-Wan Kenobi eller Luke Skywalker. Janne har inte riktigt samma klang som Obi-Jan. Lätt att fastna i trivialiteterna.

Jag är vän med Obi-Wan Kenobi på Facebook. Trivialt så det förslår. Egentligen. Men det väcker många minnen av en tid som - även om den är sedan länge svunnen - lade grunden för den definition av mig själv som gäller idag. Några jävligt centrala delar, därtill.

Men det är väl just det som gör Obi-Wan till Obi-Wan?

Prioriteringar (februari 2012)

Idag köpte jag en förförstärkare till min skivspelare. Så snart kan kan lyssna på mina skivor igen. Ska bara köpa ett par kablar först.

Man borde väl ha lärt sig vid det här laget att sladdar inte ingår när man köper apparater. It goes without saying när det gäller batterier, men sladdar (förutom elkabeln, förstås) är det svårare att få in i huvudet (och i förpackningen, tydligen). Snart får man väl köpa fjärrkontrollerna separat också.

"Jag har en gammal DVD-dosa till en Philips, kan den funka till den här blurayen, tror du?"
"Är det en MM- eller MC-kopplad laser i den? Om den är MC kan det funka, beroende på om DVD-spelaren är från 2009 eller senare. Innan dess var MM standard, och det används inte i bluray-spelare överhuvudtaget. Sedan ska ju MC-signalerna synka också, och det är lite olika mellan tillverkarna hur pulserna ligger. Annars kan du köpa den här multidosan för 1500:-, den tar alla märken och så."
"Jo, det kanske är bäst..."
"Och batterier till dosan hittar du vid kassan."

Nä, fyfan. Och när jag kom hem låg det orangea kuvertet på köksbordet. Så nu hoppas jag att man kan äta den där förförstärkaren, för det kommer jag antagligen att behöva göra för att dryga ut pensionen (som i nuläget kommer att bli lägre än den minimilön jag lyfte när jag jobbade som elevassistent i slutet av 1900-talet). En känsla av att behöva pensionsspara istället för att köpa de där sladdarna infinner sig.

Men har man sagt "a" får man ju säga "b", och det gäller sannolikt även för sladdar till förförstärkare. Så pensionen kan vänta - den är ju ändå uppskjuten, så what's the rush?

Livet är fullt av uppoffringar. Sladdlösa mojänger (som alltså saknar sladd, i motsats till de trådlösa, som varken har sladd eller saknar den). Och paket på posten att hämta.

Har jag tur hinner jag (men när!?) både köpa sladdar och hämta de just trådlösa mojänger jag beställt från Butik.it och som väntar på mig på ett utlämningsställe mellan här och jobbet. Då blir det en fredag fylld av hårdrock på vinyl och trådlösa excesser framför 50-tummar'n. Kanske t.o.m. en öl.

Regelvärk

Åsa rotade i min garderob efter hårdrockströjor att låna och jag ryste inombords som jag alltid gör när hon rotar i min garderob. Och sedan hade jag ingen plats för luvjackan jag köpt, så jag lade den underst i högen med kläder som är halvvägs inne i garderoben (i garderoben bredvid, där jag förutom luvjackor och tjocktröjor också har kostymer och liknande). Där har vi en liten konflikt, jag och Åsa. Vi skjuter de där kostymerna och grejerna som alltså hänger på galgar på en stång fram och tillbaka - jag åt vänster och hon åt höger. Jag åt vänster eftersom min hög med kläder som är halvvägs inne i garderoben ligger till höger och den måste liksom bildas genom att jag kastar in kläderna ovanifrån. Och även när jag förstås hämtar kläderna från högen, vilket jag gör uppifrån och ner. Vem gräver i en hög från undersidan?

När jag ska plocka fram nya kläder att ha, börjar jag alltid i högen med kläder som är halvvägs inne i garderoben, eftersom det finns en förväntan på mig att högen ska in i garderoben eller försvinna på något annat sätt. Jag tar det översta plagget och lägger på sängen, sedan fortsätter jag med plagg efter plagg - hela tiden det översta - tills jag har en komplett utstyrsel eller högen är borta. De eventuella dubletter jag plockat från högen viker jag ihop och lägger på sin rätta plats i garderoben. De eventuella kläder som ligger kvar i högen får ligga kvar i högen till nästa gång jag ska plocka fram nya kläder att ha.

I garderoben har jag mina kläder sorterade. På översta hyllan ligger shorts och kjolar/kiltar. De ligger huller om buller och jag tar den som ligger närmast. Även långärmade tröjor - det fåtal sådana jag äger - ligger på den översta hyllan, ihopvikta i en stapel. När jag behöver en långärmad tröja tar jag den understa, medan jag då jag lägger in tröjor lägger dem överst i stapeln. Nästa hylla rymmer t-shirts och linnen (och någon enstaka långärmad undertröja). Jag har alldeles för många t-shirts. De ligger ihopvikta och staplade i högar, blandade med linnena. När jag behöver ta en ny t-shirt (eller linne) från garderoben tar jag alltid den understa tröjan i den vänstra högen, medan jag då jag lägger in t-shirtar (eller linnen) lägger dem överst i stapeln till höger om den vänstra (mittenstapeln, eftersom det är tre staplar och ytterligare tre staplar innanför dessa tre). Under t-shirt hyllan hänger mina skjortor på en stång. Jag tar från vänster och hänger in från höger. Lite grand beroende på vilken t-shirt (eller linne) jag plockat fram, kan jag hoppa över kortärmade skjortor samt "halvskjortor" (med krage, men som man inte kan knäppa upp helt och hållet - ni förstår vad jag menar) och alltså inte ta den längst till vänster. Men jag söker mig då fram från vänster till första modell som passar. Strumpor och kalsonger ligger i lådor och jag tar helt enkelt de som ligger närmast - precis som med shortsen och kjolarna/kiltarna.

Att jag lade luvjackan längs ner i högen med kläder som är halvvägs inne i garderoben berodde alltså på att det var fullt på hyllan för luvjackor och tjocktröjor. Jag konstaterade att jag hade för många och antagligen borde slänga en och låta dess plats ersättas av den nya luvjackan. Men det låter sig inte göras i en handvändning. För att kunna slänga ett plagg - oavsett vilken sorts plagg det är - måste det först plockas ur garderoben (eller högen med kläder som är halvvägs inne i garderoben) och användas. Sedan måste jag komma ihåg att slänga plagget istället för att lägga det i tvätten, annars hinner plagget liksom påbörja ett nytt varv i det här klädeskretsloppet.

Reglerna kan bändas lite vid särskilda tillfällen. Ska jag t.ex. resa bort tar jag alla kläder direkt ur garderoben och hoppar alltså över högen med kläder som är halvvägs inne i garderoben. Och eftersom jag, sedan jag började använda kjol/kilt, tycker att shorts är ett osannolikt obekvämt plagg, tar jag mig faktiskt ofta friheten att medvetet ta ett sådant plagg istället för shorts. Dock inte om jag plockar ur högen med kläder som är halvvägs inne i garderoben. Och i den sällsynta händelsen att jag ska delta i ett synnerligen högtidligt tillfälle åsidosätter jag de flesta av reglerna till förmån för ett lite mindre oordnat yttre. Men bara då.

Jag har skrivit ett sådant här inlägg tidigare (vet inte var det tagit vägen, dock). Nu, liksom då, vet jag inte riktigt hur jag ska knyta ihop säcken. Jag borde väl återkoppla till jakten på hårdrockströjor. Eller luvtröjan.

Så. Då var det gjort.

Nyckelord: 

Roll-lista

Följande är en lista över de karaktärer jag mött i livet. En del kan vara sammanblandningar av flera, nu levande personer. Andra är unikum. Alla är dock baserade på verkliga personer som jag någon gång haft att göra med på ett eller annat sätt.

Nyckelord: 

Obi-Wan Kenobi

Läromästaren. Målet för min strävan. Obi-Wan personifierar alla de människor jag mött (och möter) som gör intryck på mig. Som får mig att känna att "jag vill bli som honom/henne".

Utan Obi-Wan stannar Janne.

Nyckelord: 

Ordförande Döden

Det här är Ordförande Döden...

Nyckelord: 

Ragnar Bertilsson på kontoret

Ragnar behöver knappast någon närmare beskrivning. Kontorsråttan. Den där man försöker ringa, maila, nå - men som på något sätt alltid undgår upptäckt. Eller åtminstone aldrig verkar förstå vad det är man vill.

En symbol för all administrativ personal jag någonsin haft oturen att drabbas av på ett eller annat sätt.

Nyckelord: