Norden som nation

Historien om nationen är historien om ett folk. Och som alla bra historier rymmer även dessa ett eller två korn av sanning för igenkänningsfaktorn; man ska utan större svårighet kunna identifiera sig med huvudpersonerna - folket. Men som alla bra historier är de framförallt fantasier. Skönlitterära påhitt. Nationen är ingen fysisk plats, liksom folket inte heller utgörs av fysiska kroppar. Där finns varken jord eller blod. Nationen är blott en tanke.

Ändå finns den där. I olika former och i olika grader av angelägenhet. Nationen. Och när den är som mest angelägsen, förvandlas den - transcenderar - till nationalism. Det är något helt annat. Som ett väsenskilt... Väsen. Men samtidigt som nation och nationalism är olika, är de väldigt svåra att hålla isär.

Det var bland annat därför jag efter ett och ett halvt halvhjärtat försök bestämde mig för att strunta i en längre utläggning kring den pågående debatten mellan å ena sidan Nordens Ungdomsförbund, Pohjola-Nordens Ungdomsförbund och Ungdomens Nordiska Råd, och å andra sidan Nordisk Ungdom. Men Fredrik Hagberg, Nordisk Ungdoms talesman och författare till deras debattinlägg, tyckte annorlunda:



Nåväl.

Diskussionen är spännande. Båda parter är nämligen förenade i tanken på Norden som en slags nation - en plats särskild från övriga världen genom sitt folk, språk och kultur. Den förstnämnda trojkan talar t.ex. om de "nordiska grundvärderingarna öppenhet, frihet och alla människors lika värde", medan Nordisk Ungdom talar om "fri rörlighet, kulturutbyte och en gränsöverskridande vänskap" inom Norden.

Båda har ett intresse av Norden som nation. Som en källa för identifikation; vårt eget lilla hörn av världen. Till exempel har Nordens Ungdomsförbund som uttalade mål att bl.a. "(s)kolorna i Sverige ska ha ett nordiskt fokus" samt bevarandet av nordiska symboler, som inte ska "användas för att understödja rasism och främlingsfientlighet". Pohjola-Nordens Ungdomsförbund vill bl.a. skapa en samnordisk TV-kanal i syfte att öka "känslan av samhörighet mellan de nordiska länderna" och driver även frågan om införandet av ett gemensamt nordiskt personnummer. Och Nordisk Ungdom menar att "(v)em som är skandinav har inte med medborgarskap att göra utan det handlar istället om en identitet sprungen ur ett gemensamt förflutet".

Det är inte svårt att se att Hagberg har rätt när han skriver att båda parter i debatten strävar efter "en kulturell och gränsöverskridande vänskap i Norden, som även innefattar en fri rörlighet". Trots det faktum att parterna verkar ha lite olika uppfattning om vilka nordiska länder som ingår i "folket" skulle jag ändå vilja komplettera med att säga att båda parter utgår från en nationell förståelse av den värld vi lever i. Eller som Nordisk Ungdom beskriver det på sin hemsida:

"Danskar, norrmän, svenskar och deras ättlingar är ett folk – det skandinaviska. Vi talar ett språk, vi delar en kultur, vi utgör en etnicitet och vi förenas av en gemensam framtid. Det skandinaviska folket är inte kopplat till någon statsbildning utan kan fritt definiera sitt eget sammanhang."

Lika, men ändå olika. För samtidigt skiljer sig parterna åt.

Vi har den fria rörligheten. Så långt är alla överens. De inomnordiska gränserna utgör endast formella, statliga formaliteter och samtliga organisationer förespråkar att betydelsen av dessa reduceras till ett minimum - åtminstone känslomässigt, men även konkret. Men Nordisk Ungdom drar den slutsatsen att detta kräver att de yttre gränserna stärks, "annars kommer urvattningen av den nordiska samarbetstanken att fortsätta". Detta underförstått att den fria rörligheten över de yttre gränserna innebär att det nordiska/skandinaviska folket urvattnas. Ett folk är dessutom inget folk om det inte har ett annat folk att spegla sig i. Fri rörlighet kräver högre murar.

Och så var det det här med EU. "Ett starkt europeiskt samarbete är grundläggande för att vi i Norden ska kunna fortsätta bygga på vår gemenskap. Detta kräver dock en nedmontering av dagens EU, som är ett direkt hot mot våra länders frihet", säger Nordisk Ungdom och håller med samt håller inte med sina motdebattörer, som också vill se ett starkt europeiskt samarbete. Återigen ser vi en spännande dikotomi i att vårt europeiska samarbete kräver att vi avslutar vårt europeiska samarbete för att förbli starkt.

Nordisk Ungdom skiljer sig från sina motdebattörer genom att representera en isolationistisk agenda med hjälp av ord och begrepp som "fri rörlighet", "europeiskt samarbete" m.m. Här ser vi hur nationen kan skilja sig från nationalismen. Hur en "Nordisk identitet" kan gå från att vara en beskrivning av min känsla av att befinna mig i mitt egna lilla hörn av världen, till att bli en fråga om folkets bästa. Om att behöva skydda sig från "urvattning". Det är också här vi ser hur Nordens Ungdomsförbund, Pohjola-Nordens Ungdomsförbund och Ungdomens Nordiska Råd - sin nationella förståelse av världen till trots - inte "kvalar in" som tvättäkta nationalister. De ser helt enkelt inte det här hotet.

Men det som gör beskrivningen av skillnaden mellan nation och nationalism tydligast i mina ögon, är hur tanken - idén - om folket och nationen jag inledningsvis beskrev plötsligt visar sig ha förkoppsligats i Nordisk Ungdoms debattartikel:

"Vad som utgör Norden är /.../ reella sakförhållanden såsom det geografiska området, folken och deras språk och kultur." (min kursivering)

Här nästan ser vi framför oss hur nationen transcenderat och trätt fram som nationalism. De okroppsliga idéerna om ett folk och en nation är inte längre bara mitt lilla hörn av världen. Nej, de är nu vårt lilla hörn av världen, fysiskt närvarande i en allmängiltig form av blod och jord - i "reella sakförhållanden". Objektiva sanningar.

En nationalistisk organisation som Nordisk Ungdom kan aldrig stå upp för det "inkluderande, demokratiska och öppna Norden" som deras motdebattörer i Nordens Ungdomsförbund, Pohjola-Nordens Ungdomsförbund och Ungdomens Nordiska Råd förespråkar. Det vore att göra våld på sig själv som nationalist. Ändå delar de plattform i egenskap av att de alla utgår från en gemensam bild av Norden som en nation med ett folk.

En fysisk idé.