Tro och religion

Jag är ingen troende person. Jag har ingen gudstro av något slag - det närmaste jag kommer en trosvärld är väl i så fall en vag och för det mesta helt outtalad ödestro i närheten av karma; en får ungefär vad en förtjänar och det jämnar i stort sett ut sig i slutändan, om en har förmågan och viljan att se till helheten. Jag brukar också säga att en måste bestämma sig för vem en är, vilket grovt förenklat innebär att en bär huvudansvaret för sitt eget liv och hur det levs, även om en förstås inte kan påverka allt som sker omkring sig.

Nåväl, nog om mig och min andlighet. Jag är som sagt ingen troende person och jag är allt annat är religiös. Faktum är att jag tvärtom är ytterst misstänksam mot alla former av organiserad gudstro och är av uppfattningen att det inte går att sammanfatta miljoner eller miljarder individers personliga tro inom ramarna för den ena eller andra religionen och att detta främst är ett sätt att utöva makt över människor genom att exploatera deras/vår undran över livet och efterlivet. Det går säkert att hitta en religion eller sekt, vars dogmer omfattar min trosvärld (som beskriven ovan), men som - om jag skulle bekänna mig till den - skulle kräva av mig en uppsättning andra tankar om hur världen är beskaffad på ett främst andligt, men även fysiskt, plan. Den skulle alltså utöva en tankens makt över mig, för att vara tydlig, och jag skulle i min tur tvingas underkasta mig den.

Det här betyder dock inte att alla religiösa människor är får. Eller nyttiga idioter i en förment Guds namn. Eller att de förtjänar mitt och andras förakt.

Det är just den sista slutsatsen jag kommit att dra på sistone, vad gäller min egen trosvärld. Jag har rört mig från en relativt dogmatisk och oresonlig hållning emot religion till en alltmer tillåtande och respektfull inställning gentemot de människor som trots allt funnit en plats för sin egen trosvärld inom just religion. Jag anser fortfarande att religion som sådan är ett maktmedel och som sådant är både andligen förkastligt och materiellt föråldrat och idag med fördel ersatt av politiska system där Demokrati i bästa fall ersatt den förmenta gudomen som övergripande struktur.

(Ett intressant sidospår vore att jämföra "gud" med "demokrati" och se om det löper några parallella spår i utvecklingen från t.ex. den tidiga judendomens ganska enväldiga och tjuriga Gud till vår nutida Demokrati som hela tiden strävar efter gemenskap och samförstånd med alla människor. Det får göras av en annan eller en annan gång.)

Vi lever idag ett västerland där misstänkliggörandet av okristna plötsligt fått ny aktualitet. Lite som det var för tusentalet år sedan, då missionärer med fara för eget liv kristnade det hedniska Sverige samtidigt som de krigade med liv och lust mot muslimer i och om det s.k. "heliga landet". Islam är enligt vissa det största hotet mot mänskligheten sedan andra världskriget och andra vill bygga murar mot omvärlden och slänga ut varenda muslim - enkom för att det är just muslimer. Daesh är snart i folkmun synonymt med islam.

Därför är det glädjande när en vän på Facebook tar tidens anda i akt och väljer att försöka förstå islam lite bättre. För att se om det är så illa som det låter. Och delar med sig av sina upptäckter lite då och då. I morse skrev han om jihad, som innebär ett slags strävan eller kamp:

"Islamic law identifies four kinds of jihad:
a) jihad by the heart, which is the greater jihad and means purging oneself of wickedness;
b) jihad by the tongue, which means using verbal persuasion to correct injustice;
c) jihad by the hands, which means undertaking good works to correct injustice; and
d) jihad by the sword, which means the use of force to correct an injustice."

Dessa är listade i prioritetsordning, där den andliga formen är att föredra, medan den våldsamma ("by the sword") endast skall utgöra en sista utväg. Därtill är det så att den här kampen framförallt är en inre kamp, och att av den lilla del som är en yttre kamp, så är det en ännu mindre del som innebär att det är rättfärdigat med fysiskt våld. Han fortsätter:

"Suicide is forbidden in Islam. The use of force against noncombatants is also forbidden in Islam. Moreover, terrorism, defined as the secret and clandestine use of force against civilians, is forbidden. In fact, early Islamic jurists found terrorism repugnant and implemented harsh penalties for it. Therefore, terrorist actions and attacks on civilians are prohibited and are outside the bounds of Islamic law for many reasons."

Även om det kan låta så, skriver jag inte detta i syfte att försvara Islam som religion eller relativisera över islamistisk terror. Att döda i sin guds namn är en våldshandling sprungen ur religion, oavsett hur motsägelsefullt det framstår i skenet av vad dess heliga texter eller heliga män och kvinnor säger och tycker. Det är kanske också det yttersta beviset på att en religion aldrig kan ersätta en tro, trots sina ambitioner att göra just det. Den troende - i sanning troende - kan inte samtidigt vara fundamentalist eller ens ortodox. Den i sanning troende är fri från de regler och dogmer som följer med religionen, emedan den i sanning religiöse i total motsättning är öppen för såväl fundamentalism som ortodoxi, eftersom denne materialiserat - d.v.s. övertygats att materialisera - sin tro.

Men min tro är min egen, till skillnad från religionen. Liksom min upplevelse av "hemma" är något helt annat än "nationen". Min tro kan inte överföras till dig. Du kan aldrig tillfullo omfattas av min tro, lika lite som jag kan omfattas av din. Kanske delar vi delar av vår respektive tro med varandra, vilket kan få oss att känna gemenskap med varandra. Men min tro är fortfarande min, bara min, och skillnaderna är det som gör den till just min.

En religion, däremot, den kan vara vår tillsammans. Den behöver inte ens överföras från mig till dig, eftersom vi båda redan omfattas av den. Kanske förstår vi delar av den olika, men det påverkar inte min gemenskap med dig. Min religion är alltid vår tillsammans, eftersom likheterna är det som gör den till just vår.

Och det är just det. Inom t.ex. Daesh/IS finns inget utrymme för tron. Här är religionen allenarådande. Och samtidigt är sagda religion inte unik för just Daesh - mer än en miljard människor tillhör religionen Islam. Och de omfattas alla av den, även om Daesh tolkar delar av den annorlunda. Det är dock fortfarande Islam. Det går fortfarande att hävda att det är så. Och i Daesh' ögon påverkar inte skillnaderna i tolkning deras uppfattning om gemenskapen med världens övriga muslimer. För dem är deras Islam alltid allas Islam och de är över en miljard - de flesta av dem har bara inte insett det ännu.

Detta för att det är en religion istället för en tro. För att det handlar om den makt det innebär att vara en miljard människor tillsammans, snarare än den trygghet det innebär att ha en - om än månne vag - bild av vem en själv är och vilken plats en har i världen.

Skulle vi koncentrera oss på tro, skulle vi snart se att av världens ca 7,3 miljarder människor, delar 99% i stort sett samma tro. Insåg vi det, behövde vi inte längre religionen. Och kunde fokusera på demokratin istället. På global skala. Utopiskt som fan!

Tema: