Divide and Conquer, pt. 2

Jag resonerar vidare med mig själv. Visst är det problematiskt att försvara demokratin med odemokratiska medel. Å andra sidan krigas det för fred världen över hela tiden. Och i en del länder är mord belagt med dödsstraff. Inte för att jag försvarar dödsstraff eller propagerar för krig (eller vill avveckla demokratin heller, för den delen) - men vi måste erkänna för oss själva att en kaka har fler än en ingrediens.

Divide and Conquer

Så kommer SvP och ställer sig på torget, men vad händer? Står vi upp i vår gemensamma avsky inför nazismen - den öppna såväl som den stängda? Nej. Vi vänder oss mot ordningsmakten och spottar den i ansiktet. Håller den som ansvarig för att nazisterna står där i all sin enfald. För att de utnyttjar våra gemensamma rättigheter. Rätten att faktiskt stå där och tycka. Den rätten har de, liksom vi, och trots att det de tycker är så avskyvärt att vi går man ur huse för att visa - markera - vårt avståndstagande (se där, även där en motsägelse; i närmandet sker avståndstagandet) från nazismen, så vänder vi vårt fokus mot ordningsmakten. Polisen. Som i reflex vänder sitt mot oss. Rider ner oss brutalt, som vore vi förövarna i detta. Som vore vi de nazister vi gått dit för att protestera mot. Som vore vi de som ville inskränka våra egna demokratiska rättigheter. Och i förvirringen är det så. Blir det så.

Sidor

Subscribe to Lancefestivalen RSS