Jag ser (äntligen) på livet i Blurayformat (igen)

Jag ser laptopskärmen tydligt framför mig. Det är första gången på mycket länge jag kan göra det. Mina nya - första - glasögon har hämtats hos optikern och sitter på plats. Jag har antagligen burit på mitt brytningsfel hur länge som helst och hade det inte varit för den gratistest jag gjorde för lite mer än ett år sedan, hade jag kanske fortfarande suttit och kisat mot skärmen med huvudet någonstans ovanför tangentbordet utan att reagera med mer än viss irritation över tingens ordning.

Sedda filmer 2011 - Ettorna

2011 såg jag sju filmer som jag sedan fick betyget ett (1) på Filmtipset. En etta innebär att filmen ifråga är så usel att det är närmast provocerande och jag blir på dåligt humör. Den kan också vara en besvikelse av samma mått.

Av dessa sju filmer var fem från åren 2004 - 2009, de övriga två var från 1990 och 1992.

Så jag frågar mig spontant: Kan man av sju usla filmer dra slutsatsen att nya filmer generellt sett löper större risk att vara sämre än äldre?

Star Wars: Episode 1 - The Phantom Menace

Jaha? I 3D?

Jo, men podracet kan nog bli jävligt läckert i 3D.

Men behövs det?

Nej. Ingen av rullarna behöver 3D-behandlas. Möjligtvis kan George Lucas behöva en omgång stryk, men 3D. Näe.

Jag hade tänkt skriva en kort kommentar på Filmtipset om det faktum att bluray-versionen av filmen fick mig att höja den betygsmässigt ett snäpp, men jag hann inte ens börja förrän nyheten om att filmerna skall komma ut i 3D med början nu i februari slog ned som Darth Maul i botten av det där schaktet han ramlade ner i. Hallå, liksom!

Sidor

Subscribe to Lancefestivalen RSS